Tänkte skriva ett lite seriösare inlägg om det senaste året och en förklaring om varför jag varit på ett visst sätt. Det är främst till mina vänner jag skriver detta för utan dom hade det varit så jävla mycket svårare att ta sig igenom det här året.

Det började för nästan exakt ett årsedan då jag började skriva med en tjej, jag tyckte hon var väldigt charmig och rolig. Sen bestämde vi oss för att träffas på en fest, och det var faktiskt innan jag ens visste hur hon såg ut. Eller jag visste att hon var blond men inte mycket mer än så. Jag åkte iaf iväg till den festen och hon kom ut och mötte mig. Jag hade faktiskt inga förväntningar på hur hon skulle se ut eller hur hon skulle vara i sitt sätt utan att vi chattade. När hon väl kom ut och öppnade dörren och jag insåg att det verkligen var hon så blev jag väldigt chockad, hakan slog i backen så det ekade nog i hela Hultsfred, för där stod den vackraste tjej jag träffat i hela mitt liv. När jag väl fått upp hakan från backen och slutat stamma så umgicks vi på festen och jag hade roligt med henne och hennes kompisar. Vi träffades igen dagen efter hemma hos mig och kollade på film och hade det trevligt, så vi bestämde att vi även skulle träffas nästa dag. Så kom då nästa dag och hon kom hem till mig och kollade på skräckfilm, som jag tvingade henne till ( på ett snällt sätt hehe) . När hon sen skulle gå så stod vi vid dörren och pratade lite och jag skulle ge henne en kram när hon gick, när jag väl skulle krama henne hände något jag knappt kan förklara för halvsekunden senare stod vi istället där med läpparna tätt mot varandra och jag hade lyckats stjäla mitt livs bästa kyss utan att själv fatta att jag faktiskt gjorde det och det bästa var att hon faktiskt besvarade den.

Efter det började vi träffas mer och mer, började sova med varandra och träffas på dagarna. Till en början var det nog bara en fysisk attraktion och allt var så nytt för mig. Men ju mer tiden gick så började jag få mer och mer känslor för den här tjejen och en månad efter våran första kyss var vi tillsammans.

Dom månaderna vi var tillsammans kan ha varit dom bästa i mitt liv, att alltid ha någon att prata med, alltid ha någon vid sin sida hela natten, något som gjorde en hel helt enkelt. Men som allt annat hade även detta ett slut och det knäckte mig totalt. Det gick några dagar innan vi träffades igen efter att vi gjort slut, hon förklarade att hon fortfarande hade känslor för mig och jag hade fortfarande lika starka känslor för henne. Så vi fortsatte att träffas och sova ihop. Men allt var inte som vanligt, vi bråkade mer, jag vart mer och mer svartsjuk och tillslut så var det oftare att vi bråkade än var sams. Så höll det på ett tag och mina humör svängningar blev väldigt stora, när vi var sams var jag glad och social och när vi bråkade var det precis tvärtom. Detta gick ut på mina vänner väldigt ofta vilket jag är otroligt ledsen över.

Jag och den här tjejen slutade att träffas i början av sommaren och vi pratade inte med varandra heller. Men sen så träffades vi på festivalen i sommras, vi var bägge onyktra och det slutade med att jag gick hem till henne. Kanske inte mitt bästa val i livet för jag hade precis slutat tänka på henne lika mycket och hade börjat bli av med dom flesta känslorna. Men det räckte med att bara träffa henne en liten stund så var allt det där tillbaka, allt det jag kämpat så hårt med att bli av. Efter det började vi prata med varandra igen och träffas. Men denna gång höll det inte lika länge för en natt så hade vi ett jätte gräl och efter det så ska vi inte träffas mer. 

Det har gått en ganska lång tid efter det nu, men jag vet fortfarande inte om jag saknar henne eller om jag bara saknar det vi hade. Jag tänker faktiskt på henne ibland och försöker förstå hur det kunde bli som det blev, om jag kunde gjort något annorlunda eller om vi helt enkelt bara var för olika. Jag vet iaf att jag inte vill gå igenom samma sak igen, det kommer jag aldrig klara av. Det är bättre att vara känslokall än att slippa känna allt det igen.

Humörsvängningarna är inte lika allvarliga längre och jag tänker mindre på allt detta som hänt när jag dricker. För det är nog på grund av detta som jag dricker så mycket. Det spelar liksom ingen roll om jag har kul när jag dricker så länge jag slipper tänka.

Jag vill bara avsluta detta med ett tack till mina vänner som stått ut med mig och mitt beteende. Ni vet vilka ni är.